Vad är det bästa med att gå på folkhögskola? Sandra Burström, från byn Östansjö utanför Vännäs, funderar en stund: ”Lärarna som är genuint intresserade, miljön och samtalet med de andra eleverna på skolan. Här får jag den stimulans jag behöver för att studera”, säger hon.
Text: Franziska Egger-Nilsson// Foto: Ingiberg Olafsson
Det är förmiddagsfika på Vindelns folkhögskolas filial i Umeå, där Sandra studerar sen januari 2014. De studerande fikar och förbereder sig för dagens lektioner. Sandra har varit i farten sen tidigt på morgonen. Det här är hennes vecka med barnen Daisy som är fyra år och Laura fem och ett halvt.
− Det är intensivt. Den här veckan ska allting fungera med femårskontroller och tandläkarbesök. Då är det bra att ha lite kortare dagar. Veckan utan barn tar jag igen det jag missat och sover.
När Sandra Burström var 18 år köpte hon en enkelbiljett till Belfast på Nordirland, till pojkvännen som hon träffat året innan. Hon var kär och hoppade av det sista året på gymnasiet. Allting skulle ordna sig och det gjorde det.
Hon fick jobb på ett café och sen på en guldsmedsbutik. Språket lärde hon sig eftersom. Efter några år flyttade hon och hennes dåvarande man till England och barnen föddes. Sandra fick arbete på ett företag där hon arbetade som receptionist och med administration.
− När barnen föddes ville jag åka tillbaka till Sverige. Det är mera hälsosamt för dem att växa upp här.
Efter 15 år i Storbritannien gick flytten tillbaka till Västerbotten. Till föräldrahemmet i Östansjö. Efter barnledigheten började hon söka jobb och fick ännu en erfarenhet. Det var betydligt svårare att hitta ett jobb här än i England.
Sandra springvickade under några månader på dagis men insåg att det var inte hennes drömjobb. Hon pluggade in några ämnen på komvux och en studievägledare föreslog att hon skulle börja på Vindelns folkhögskola, eftersom hon inte hade behörighet att söka till högskola och universitet.
− Jag tjatade mig in eftersom jag bara hade en reservplats. Jag låg på för jag ville in. Men visst var det lite skrämmande att börja studera vid 36 års ålder. Man blir trött i huvudet.
En av stötestenarna är matematik som Sandra tycker är jättesvårt. Men det finns botemedel. Sandra har lärt sig att hon förstår om hon tar det lugnt och i hennes egen takt. När stressen rinner till pratar hon med lärarna och tar en kopp kaffe.
Målet är att ha gymnasiekompetensen klar till julen 2015. Sen vill hon försöka hitta ett arbete, hon tycker att hon är så gammal så att hon borde arbeta. Men om det inte går söker hon till en treårig utbildning för personalvetare på universitetet.
− Jag har fått massor av livserfarenhet som har gjort mig till den jag är i dag. Och att gå på folkhögskola är bland det bästa jag gjort, säger Sandra Burström.
