Det finns 155 folkhögskolor i Sverige. 113 av dessa är knutna till olika folkrörelser, ideella organisationer, stiftelser eller föreningar. 42 folkhögskolor drivs av landsting och regioner.

Varje folkhögskola bestämmer självständigt över sitt kursutbud och sin profil och är inte bunden till centralt fastställda läroplaner. Folkhögskolan utgår från de studerandes behov, förkunskaper och erfarenheter.

Många folkhögskolor har ett internat vilket ger en social gemenskap som gör folkhögskoletiden till en unik upplevelse.

Folkhögskolan vänder sig i till vuxna studerande, från 18 år och uppåt. Någon övre åldersgräns finns inte. Folkhögskolan kan dock ta emot studerande under 18 år om den studerandes hemkommun betalar för utbildningsplatsen. Då är den studerande registrerad på ett individuellt program inom gymnasieskolan men bedriver sina studier på de ordinarie kurserna på folkhögskolan.

Allmän kurs på folkhögskola är ett alternativ till komvux. Studierna motsvarar grundskole- och gymnasienivå. Folkhögskolan ger inga betyg, men skolorna kan utfärda intyg om grundläggande behörighet för högskolestudier, motsvarande den behörighet gymnasieskolan och komvux ger.

Folkhögskolans kännetecken
Varje folkhögskola bestämmer själv över sitt kursutbud och sin profil och är inte bunden till centrala läroplaner. Något som utmärker folkhögskolan är samtalet och den studerandes aktiva deltagande i gruppen. Folkhögskolan strävar efter att ha mindre och sammanhållna studiegrupper. Ofta studerar man ämnesövergripande i projektform med både praktiska och teoretiska inslag.

Många folkhögskolor har ett internat där deltagarna kan bo vilket ger en social gemenskap som gör folkhögskoletiden till en unik upplevelse. I samtal och diskussioner på fritiden fördjupas de kunskaper som undervisningen ger.

Folkhögskolorna är självständiga
Varje folkhögskola bestämmer självständigt över vilka kurser man anordnar och vilken profil man har på sin skola. De folkrörelser, ideella organisationer och landsting eller regioner som har huvudmannaskapet för skolan har därför stora möjligheter att sätta sin prägel på verksamheten.

Folkhögskolorna är inte bundna till centralt fastställda läroplaner utan arbetar istället efter egna verksamhetsplaner. Folkhögskolorna finansieras genom statsbidrag och landstingsbidrag.

Regeringen har följande syften med statens bidrag till folkbildningen:

  • Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin.
  • Bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen.
  • Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället.
  • Bidra till att bredda intresset för och delaktigheten i kulturlivet.