När Charlotta Lindgrens kropp förvandlades till ett slagfält tvingades hon gå sitt livs match. Nu vill hon använda sina erfarenheter för att ge hopp till andra.
Text: Ingiberg Olafsson // Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
När hon tänker tillbaka på läkarens besked går det fortfarande rysningar genom kroppen:
– Jag var tyst. Eller så skrek jag allt vad jag kunde. Jag minns faktiskt inte. Det jag kommer ihåg var rädslan och hur säker jag var på att dö. Hur berättar man för barnen?
35 år gammal drabbas Charlotta Lindgren av trippelnegativ bröstcancer. Det är en form med hög dödlighet. Beskedet kastar ut henne på mörka vatten. Sömnlösa nätter blandas med oro och ångest. Vid otaliga tillfällen finner hon sig själv ihopkrupen på golvet, hyperventilerande och rädd. Ofta mitt framför barnen.
– Den enda verklighet som finns när du är ett, två och fyra år gammal, är den verklighet du befinner dig i. Jag hade med mig barnen då jag fick cellgifter och strålbehandling. För dem var det inte konstigt att ha en mamma utan hår, med bara ett bröst och en rolig peruk.
Ungefär 14 månader efter cancerbeskedet får Charlotta en ny kallese till läkaren. Beskedet är en chock: Ny cancer har upptäckts. Den här gången i sköldkörteln.
Charlotta opereras i halsen och sjukhusbesöken fortsätter att avlösa varandra. Ungefär en månad efter operationen känner hon sig ovanligt trött, hon mår illa av kaffe och har sura uppstötningar.
– Jag trodde att det var biverkningar av cytostatikan. Men det visade sig att jag var gravid. Tänk att min kropp, som först ville döda mig, nu gav ett helt nytt liv.
För att inspirera och ge hopp till andra i samma situation lade Charlotta under hösten 2016 ut en bild på sig själv på sociala medier. På fotot är hon höggravid och ärret efter det bortopererade bröstet syns.
– Det var första gången jag blev avstängd från Facebook. De skedde även ett år senare, när jag ville göra reklam för min nyskrivna bok.
Charlotta vägrade att vika ned sig och avstängningarna fick stor uppmärksamhet. Båda gångerna blev Facebook tvungna att backa och be om ursäkt.
– Det kändes som en stor seger. Det är viktigt att visa upp hur det ser ut att leva med cancer. Vissa ärr syns, men långtifrån alla.
Under läsåret 2017–2018 läste Charlotta till hälsopedagog vid folkhögskolan i Vindeln.
– Jag behövde landa för att kunna ta mig vidare. Idag tror jag på ett liv efter cancern!
